Järnvägen
mellan Göteborg och Borås invigdes 1894 och bland samhällena som fick en
station var Landvetter. Stationen låg 21 km från Göteborg och 51 km från Borås.
Byggnaden var av Boråsbanans standardtyp och fanns på flera ställen utmed banan
bl.a. Mölnlycke och Härryda. 1904 fick stationen även ett vattentorn. Under
40-talet var trafiken intensiv och
sysselsatte 7 personer. Stationsinspektoren, hans kontorist, 4 stationskarlar
och en vägvakt.
Sedan gick det bara utför. 1964 upphörde vagnslasttrafiken, 1971 drogs
bemanningen in och 23 maj 1982 stannade tågen för sista gången. Alla sidospår
revs 1990. Huset ägdes av dåvarande Banverket och hyrdes då ut till bl.a. en
klädaffär. Sista åren stod det tomt.
Den
21 september 2010 blev en sorgens dag för oss järnvägsvänner. Då revs
stationen. Banvaktstugan, som låg lite västerut hade rivits något år tidigare.
Husen var synbarligen inte i dåligt skick. Därmed försvann ett 120-årigt
monument över en strävsam epok i Sveriges historia. Må framtida generationer
döma de som deltog i nedrustningen av ett
miljövänligt (nåväl, inte ångdrift förstås) energieffektivt
transportmedel. Det är kanske alltför lätt att snabbt riva ner det som tagit
flera generationer att färdigställa.
Ja,
så slutade historien om en liten landsortsstation som inte längre ansågs
behövlig. Fattades beslutet av oss som bor i Landvetter? Nej, knappast. Det
fattades på en högre (läs; icke berörd) nivå. Det var också de som beslöt att
alla sidospår skulle rivas och att tågen inte skulle stanna för att ta upp
passagerare. Det är ju mycket lättare att hålla tidtabellen om man slipper
stanna och besväras av resenärer. Nu tycker jag dock det kan kvitta enär SJ
inte har visat sig särdeles lyckosamma i att hålla framräknade tidtabeller.
Mitt
eget bidrag till bevarande av historiken är vidstående modell i skala O. Må den
mana till eftertanke innan det är för sent.
Hans Johansson |
