Sveriges största nolla!
 
  Logga in
 
En resa i tid och rum 
 
Från Bergslag till Bergsal 
Vi börjar i Bergslagen. Närheten till BJ har alltid varit påtaglig på GMJS, som hos så många andra klubbar. Hur detta kommer sig kan man spekulera över.
En privatbana med karaktär av stambana, tidvis blomstrande, tekniskt i frontlinjen, och så var det här med anknytning till basnäringarna skog och malm, volym, tyngd och kraft.

Vi står på Helgeberga station, BJ klass 2 med träfasad. Miljön kanske från sekelskiftet.
Här kan vi kliva på kontinentaltågets Ao2 och utan byte följa med ända till Benktåkra i banans andra ände, eller kanske borda en tomteröd snabbmotorvagn tillfälligt inlånad från HNJ. Den vänder visserligen redan på Skenköping, men det är ju inte det sämsta.
Till sist väljer vi ändå "Tysken", Vi vill ju se allt. Men vårt tåg har inte kommit in ännu så vi blir stående på perrongen och väntar. På spår ett står ett litet blandat tåg.
Loket, en C8 egentligen Frövi-Ludvikas C nr 5 men senare uppköpt av SJ. Efter loket en finka och därefter en finka för folket: C3 med dom många små rutorna, också kallad tigerbur.
Så kommer vårt tåg. Dom långa smalare vagnarna för färjetrafik och den snålare europeiska lastprofilen. Längst fram finns F loket, stannar mjukt och väser överskottsånga. Vi bordar sovvagnen och passerar denna in till vår plats i Ao2.  

På utfarten passeras godsmagasinet, också detta från BJ, till vänster och lokstationen till höger. Möjligen är lokstation en något pretentiös benämning på den lilla kolgården med vändskiva och tvåportars stall.  
 
Men skivan är fullängd och kan i alla fall ta emot både F och R utan problem. Fast helt problemfritt är det nu inte, skivans anslutning till anslutande spår har alltid varit lite si och så, kanske mest si. Personalens favorit blev den aldrig, med någon sorts hatkärlek angrips nya rundgångar med lokvändning. Därefter det tidvis onyttjade stickspåret till banas grustag. I makadamens tidevarv är behovet av sand i avtagande. Spåret delar sig en bit ut i naturen och andra ändan skall någon gång ha mynnat i ett beredskapsstall men av detta syns inte ett spår. 
Efter detta härskar det omtalade egyptiska mörkret. Banans längsta tunnel förbinder Helgeberga med den tidigare ändstationen Ålderstigen. Det är här någonstans i mörkret som anakronismen blir som tydligast. I plan korsar vi snabbspåret från Benktåkra till det nya tågmagasinet, här kan X2000 dyka upp och försvinna innan vi ens hunnit tänka bromssignal eller backslag. Här krävs säkerhetstänkande och trafikplanering för undvikande av onämnbara katastrofer. 
 
 
En fot i 1800-talet 

 
 
   
Användare

Lösenord