Sveriges största nolla!
 
  Logga in
 
 
En kortare tunnel passeras och därefter en plankorsning med väg. Korsningen ser bevakad ut, den har signaler både mot väg och spår, såväl som bommar.
Men det har förekommit vådligheter, tåg skall ha passerat i svindlande hastigheter utan hänsyn tagen till säkerhetsanläggningens status. Försignal saknas ju. Slarv med bommarna är en allvarlig förseelse. Elaka tungor, som alltid redo att racka ner på den svagare, gör gällande att det skulle finnas samband mellan de perioder då detta varit mest frekvent och sådana perioder då endast banvaktens hund synts till på gårdsplanen flera dagar i sträck. "Nu är han på det igen" menar ryktet och lokalbefolkningen passerar då inte korsningen utan att själv först ha kontrollerat tidtabellen.
Överhetens försök till kontroll av betjäningens eventuella dryckesvanor har dock hittills inte krönts eller resulterat.  
 
Loket ger signal, runt nästa krök väntar en bro, den tar oss över inloppet till Helgeberga hamn och vidare ut på slättlandet. Här fanns förr Uppehälla, ännu en hållplats men nedläggning timade och av denna syns numera intet.
Kvar finns däremot ett större röse, rest av okända anfäder med andra bekymmer än tidtabeller och indragen trafik.  
 
Yngve Frejs grav? nej megalit över en som nåt slutdestinationen för länge länge sedan.

Ytterligare en bro, nu över Helgebergas utfart, lämnar vi bakom oss på väg in mot Skenköping.
 
 
Ser vi ut åt vänster ser vi Skenköpings lokstation, den ståtar med tvåportas stall i tegel och övernattningsmöjlighet för tågpersonal. En Teckla inköptes men tråden nådde aldrig skivan, så diesel- och ånglok huserar oinskränkt.
Under sista kriget tillkom oljetorn. Skivan är fullängd och pålitlig, enda problemet med driften är egentligen att mörkret blir så kompakt nattetid. Svårighet uppstår därvid att avgöra om fordonet är på eller av.  
 
 
 
En fot i 1800-talet  Skenbart 

 
 
   
Användare

Lösenord