Göteborgs Modelljärnvägssällskap

På västra infarten finns ett industrispår till Cementas omlastningsanläggning men hit är trafiken minst sagt minimal, brist på lämpligt rullande?
Om något godsbärande tåg mot förmodan skulle passera Rustanfors Godsmagasin beror detta snarare på misstag vid fjärrtågklareringen än något annat.

Rustanfors är den minsta mötesstationen, men med livlig trafik. Anslutning finns till 4 stationer och det är också här som dubbelspåret mot Benktåkra börjar.
Miljön verkar tidlös, som om den inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken epok den skall tillhöra.
Byggnadens vackra korsvirkesfasad kan ses i verklighetens Hultafors närmare Borås än Göteborg på gamla GBJ.
Enligt tabellen skall tåget bara passera här men vi har stått stilla en god stund. Klart är att vi väntar på något. Vid stationen står en liten lastbil, föraren väntar också, tar en promenad till privetet. Sanden yr omkring på stationsplan i försommarvärmen. Vi öppnar fönstret, det luktar makadam, rost, olja, och kolrök från loket.
Det enda som hörs är det jämna lunket från F-lokets injektorpump.

Så ser vi orsaken till vår väntan. På östra infarten kämpar en R-maskin med ett tomtåg malmvagnar. Stigningen från Alfsjö är betydande och hastigheten låg. När loket passerar oss mot Skenköping ser vi ännu inte sista vagnen. Det skramlar och gnisslar, dåligt smorda lager och slarv med skruvkopplen.
Kan straffa sig när tåget är lastat. Luften vibrerar av värmen ovanför pannan.

Får vi avgång då? Nej, ytterligare någon rörelse har fått högre prioritet. Från väster kommer ytterligare tåg, nu på dubbelspårets uppspår. Vi får luta oss ut lite för att se, är det en Mx? Orange lok med tunn svart fartrand, lång bruna stålvagnar, och fort gick det. Men tåget viker av redan på infarten och går aldrig in på Rustanfors utan försvinner snabbt åt sydväst ned mot Benktåkra. Vi springer ut i vagnens korridor och hinner precis se det försvinna. Snälltåg med Rapidlok längst fram, 60-talets vinthund har konserverats här för vår skull.

Äntligen får vi klarsignal, kopplen sträcks igen.

Ut på dubbelspåret, i öster skymtar havet. Så hörs ett susande ljud, tåget kränger något och så på högersida blänkande rostfritt i 3 sekunder och därefter inget. Vi förstår snarare än ser att X2 passerat på högerspåret men åt vilket håll?

Ett sista ömt farval på Annorlunda innan resan mot Rustanfors.

Nåväl vi har klart in på Annorlunda och passerar över Alfsjö hamn på den stora dubbelspårsbron.
Spår 1 är tomt men på 3:an hukar ett lokaltåg till synes övergivet. För det otränade ögat är det mycket likt HNJ-tåget vi mötte på Skenköping, men vi ser genast att det här är fråga om ett tåg tillhörigt Staten. Fyra vagnar och lok. Fast egentligen är det bara två vagnar, det är C-vagnar där man tagit bort en axel i vardera ändan och satt ihop vagnarna två och två med en boggie i mitten. Cc2-vagnar med sk Jakobsboggie. Loket - ett skinande rent och välsmort litt D, med teakklädd korg precis som vagnarna.
Bakom detta skymtar ännu ett D-lok, men detta måste vara av något senare datum eftersom det har helsvetsad stålkorg.

Skenbart

Annorlunda möte



		Sveriges största nolla!