Göteborgs Modelljärnvägssällskap

Till höger om oss Järnvägshotellet, och lite längre fram stationshuset. Stationsbyggnaden hämtad från Bohuslän, någon eller flera av byggnaderna längs den kurviga banan. Kanske är det mest Grohed. Annorlunda station är Bohusbanan i alla avseenden om det inte vore för dubbelspåret och järnvägshotellet som båda är hämtade från västgötaslättens stambana.
Någon stins syns inte till men signalerna på utfarten lyser obarmhärtigt rött. Han är väl ersatt med relästativ och fjärrklarering.

Från Benktåkrahållet kommer ett godståg i maklig takt. Loket är rött, blått, vitt och dieselelektriskt. T43 dominerar på dom oelektrifierade sträckorna i takt med att ångloken slopas från 50-talet och framåt. Också vagnarna känns 50-tal. Olika varianter av G och H, styckegods och kylvaror. Dieseln mullrar tryggt när loket passerar oss på spår 1, för sån är trafikordningen på Annorlunda. Verkningsgraden på loket är vida överlägsen den för giganten F 1200 som drar vårt tåg, och därför är dess dagar nu räknade.

Så blir det åter tyst, diselångorna vill dröja lite i luften men får ge sig för den lätta kvällsbrisen. Det skymmer något. Genom den halvöppna rutan hörs så ett surrande ljud följt av ett distinkt klickljud från växeltungorna. Fjärrtågklareraren har i sin allsmäktighet valt ut oss på sin tasstatur. Utfart från sidospåret på Annorlunda, udda riktning, mot vänsterspåret. Signalsystemet kvitterar med två gröna.
Föraren höjer trycket på huvudledningen till bromsarna. Vi är på väg ut på sista etappen mot slutmålet.

Cement och rostfritt

Tillbaka i Bergslagen



		Sveriges största nolla!