Göteborgs Modelljärnvägssällskap

Dubbelspårets långa raksträcka lägger vi snabbt bakom oss och den långa vänsterböjen på infarten till Benktåkra.
Farten minskar betydligt genom kurvan, den snäva radien tar musten ur det mesta. Föraren gör också sitt till genom minskat pådrag för att trygga färden sista biten in genom infartsväxlarna.

När vi nu slutligen rullar in på Benktåkra spår 3 har kvällen övergått i natt. På spår 2 väntar snälltåget.
Det skall avgå så snart man sett om någon från vårt tåg tänkt sig att byta.

Sakta passerar vi expresståget på vår väg in. I mörkret ser de upplysta fönstren i vagnarna ut att sväva bredvid oss som i en egen rymd. Så går det som en stöt genom tågsättet när bromsarna till slut drar längsta strået.
Vi samlar ihop bagage och ytterkläder och ansluter till de övriga i korridoren utanför kupén, och kliver så småningom ut i kvällskylan. De har börjat småregna och rocken känns en smula tunn.
Då ingen visat intresse att borda Expresståget för färd i motsatt riktning, ger tågmästaren klartecken och Ra med sina stålvagnar rullar ut från spår 2 och försvinner i mörkret mot sitt 60-tal.

Vårt F-lok har redan kopplats ifrån av flinka händer, växlaren kanske går av sitt skift så snart loket kommit på plats vid lokstationen. Det rullar förbi bakom oss på spår 4, det pyser stilla från cylindrarna och man känner att nästan inget av dess väldiga kraft går åt till denna färd.

På godsmagasinets stickspår står en rälsbuss. Det är någon variant av de gula och orange som det fanns så många av på 50- och 60-talet.
Det kanske är på denna vår biljett mot Alfsjö gäller. Men det är inte förrän i morgon, först gäller det hitta logi för natten, och kanske en bit mat. Vi noterar tacksamt att bussen och dess släp har värme kopplat. Sedan drar vi ihop rocken tätare och lämnar stationsområdet.

Annorlunda möte



		Sveriges största nolla!