Göteborgs Modelljärnvägssällskap

Torggatan 1945 - 1952

Rivierans tesalong

Vintern 1944-45 fick ett antal modelljärnvägssugna göteborgare med hjälp av tidskriften Teknik för Alla och Modellteknik samt på andra vägar nys om varandra och samlades till ett diskussionsmöte på Rivierans tesalonger den 8 februari 1945. Där föddes Göteborgs Modelljärnvägssällskap.

Hellre än bra

Vi bestämde ganska snart att vi skulle bygga helt svenskt. Skalan blev 1:45, dvs "nollan", det fanns ju ändå ingenting att köpa färdigt och dåtidens teknik gjorde HO föga tillförlitligt. Lokalfrågan blev ett brännande problem men av en händelse lyckades vi få tag på en lokal på 50 kvm i Nordstan. Den var visserligen på tok för liten och saknade centralvärme men i brist på annat och i ungdomlig entusiasm slog vi till. Under väntetiden på inflyttningen gjorde vi upp en noggrann ritning på lokalen men tyvärr en mindre noggrann spårplan.

Vi började bygga anläggningen utan att äga så mycket som en enda vagn att pröva med. Därför verkade den på ritningen mycket större än i verkligheten. När första loket blev kördugligt rullades det i de problematiska kurvorna. Resultatet blev en mindre chock!
Ytterligare en svaghet hade anläggningen. Vi hade inte observerat att det utrymme som växlarna krävde förkortade den fria spårlängden på stationerna avsevärt. Efter ivrigt diskuterande en arbetskväll beslöt vi att bygga om några spår så att den ursprungligen planerade banan blev en inverterad åtta istället och att genomgångsstationen gjordes delbar på mitten så att den kunde förlängas vid en flyttning till större och bättre lokaler.

"I´ får betala"

Att en flyttning behövdes visar några rader saxat från ett par brev.
10.11.1947
Klubben besöktes av två poliser. Snickaren JJ som bodde granne hade klagat. 'Jag kommer snart till sjukhus för allt bullret och då får i betala'.
5.12.1947
Rapport från Sven. " Kom kl 18.15. Temp 7'. Tände i kaminen 18.20, startade fläkten 18.27, eldade sedan med tidningspapper till kl. 2O.OO.
Vi har ingen ved kvar och vi får nog ingen koks på våran licens (kristider, förf. anm.) utan brunkolsbriketter, fast däm är visst bra för däm går att tända med tidningspapper. 20.00 temp 12' i köket och 14 i inre rummet"

"Akta blanktrån"

Vid början av femte säsongen kunde vi se fram emot guldspikens idrivande. Lokalerna var små och det förväntades stor invasion av medlemmar, SJ-gubbar samt pressen. En placeringsplan för medlemmarna som fick var sin liten plätt att stå på samt vår första körplan gjordes upp. Det var meningen att i ett psykologiskt ögonblick skulle tåget med hammaren och guldspiken rulla ur tunneln och stanna mitt framför dåvarande distriktschefen Martin Blomberg som skulle slå i guldspiken i ett i förväg borrat hål. Tåg nummer två var lastat med portvin och vid detta tillfälle myntades en mening som sedan dess ofta citerats vid våra sammankomster. När SJ-gubbarna skulle lyfta upp glasen med grådasket råkade några snudda vid kontaktledningen. Detta föranlät DC Martin Blomberg att försynt utbrista "Akta blanktrån".

Vem vill ha en station?

En av våra på många sätt "största" medlemmar var skådespelaren Benkt-Åke Benktsson, då verksam vid Stadsteatern i Göteborg. Han hade bra "kontakter" så han svarvade ihop en skrivelse till Göteborgs Stad med en vädjan att hjälpa oss med en ny och större lokal. Efter diverse cirkulation bland stans myndigheter blev det tydligen bekant för trafikchefen på Säröbanan att vi behövde en lokal och det slumpade sig att övervåningen i Säröbanans gamla stationshus vid Slottsskogen var ledig. Vi inspekterade den föreslagna lokalen fredagen den 28 november 1952 och hyrde den från och med den 1 januari 1953. Visningar för allmänheten på Torggatan pågick under vintern 1952-53 och den 9 februari visades anläggningen där för sista gången. Sista tågen filmades på kvällen varefter kontaktledningen klipptes av kl 21:24.

Säröbanan



		Sveriges största nolla!