Det är först under det här seklet
som man kan börja tala om resande i någon nämnvärd betydelse. Under
frihetstiden är skjutsväsendet och gästgiverierna väl utbyggda. Här kunde man
få både förplägnad och logi. Trötta hästar byttes mot utvilade och resandet
fick ett påtagligt uppsving. Vägarna hade nu förbättrats ytterligare och
framkomligheten ökat. Milstenar var resta i stor omfattning och kartorna
förbättrade. Men kartor var i huvudsak till för soldaterna och det var också
därför det var just Generalstaben som var dess utgivare.
Under 1600 och 1700-talet pågick stora kanal- och
slussbyggen ute i Europa. Vi tog till oss tekniken och i början på 1700-talet
började man bygga de första slussarna i Trollhättan förbi de berömda fallen i
Göta Älv. Med ens kunde båtar från Göteborg gå nästan ända upp i Vänern.
Det dröjde dock till den 14 augusti 1800
innan alla slussarna och de grävda kanalerna t.ex. Karls grav, var klara. Nu kunde man ta sig ta
sig ända fram till Otterbäcken och Gullspång vid Vänerns östra strand. Nu var
halva resvägen till Stockholm öppnad för båttrafik! Tidsmässigt gjorde det
naturligtvis en del men den största förändringen var sannolikt på komfortsidan.
Fortfarande var det segel och rodd som gälldeKarl den XII dog som bekant
1718 under strid med norrmännen. Innan den olyckliga dagen på Fredrikstens
fästning hann han dock genomföra vissa kommunikationshistoriska förändringar,
skulle man kunna säga. Han införde nämligen högertrafik! Det gällde från
år......... och framåt. Riktigt hur länge vet man inte riktigt för snart åkte
man som "fordom vart". I de trafikstadgar som skrevs på 1800-talet
finns inte högertrafik omnämnt. Det angavs varken vänster eller högertrafik.
Problemet var sannolikt inte så stort. Det gick oftast inte att mötas i vanlig
bemärkelse. En av de resande måste lämna "vägen" för att möte skulle
kunna ske. Först 1917 anges hur vi skall mötas och då står det faktiskt att
möte skall ske till vänster! Något hade således hänt under dessa två hundra år
i alla fall.
I slutet på 1700-talet hade
också vagnar och karosser utvecklats så att en färd med häst och vagn var
betydligt angenämare än under tidigare århundrade. Till komforten bidrog
naturligtvis gästgiverierna i allra högsta grad. En 50-milaresa tog dock
fortfarande över 10 dagar.
Fredrik
I:s allmänna lag föreskriver 1734 i
Byggningabalken, att "landsväg skall läggas i länet, där den tarvas"
och skall på tinget utrönas "var den jämnast och genast göras kan"
och skall detta gälla även "för väg till alla sådana ställen, där vägar
prövas vara för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet". Här återfinnes även den gamla bestämmelsen,
att "landsväg skall vara 10 alnar bred", medan bredden å annan allmän
väg till ting, kyrka och kvarn "så ock annan farväg" ökats till 6
alnar. Likaledes föreskrives, hur
vägarna skola underhållas samt skyddas medelst diken.
Gästgivareordningen
1734 föreskriver bl. a. att väglagning skall ske varje vår och höst.
|
